Bildelning blir enklare efter smart policyarbete

Vi är många som håller med om att vi måste utnyttja våra resurser gemensamt. Att äga en bil är en stor investering, trots det står de allra flesta privatbilar stilla 95 procent av tiden. Samtidigt behöver många människor förflytta sig. I och med delningsekonomin och digitaliseringen finns idag tjänster där privatpersoner kan hyra ut sin bil till andra när de själva inte behöver den.

Men det är inte så enkelt som det låter. Regelverket är anpassat för en tid när biluthyrning handlade om stora aktörer som hyrde ut egna bilar och har helt enkelt inte hängt med i den tekniska utvecklingen.

- Enligt hyrbilslagstiftningen måste hyrbilar som används i yrkesmässig biluthyrning ha en särskild registrering, säger Maria Schnurr, seniorforskare på det statliga forskningsinstitutet RISE som driver och stöder innovationsprocesser.

Lättare i Norge

- Samtidigt saknas det en definition på vad som är yrkesmässig och vad som är privat biluthyrning. En sådan finns i till exempel Norge där det är mycket tydligare vad som gäller om du som privatperson vill dela din bil med andra, både vad gäller regelverk och beskattningen.

Regelverket ställer dessutom till problem för nya affärsmodeller.

- Till exempel har Volvo och Hertz ett pilotprojekt som går ut på att Volvoägare som ska ut och resa kan lämna in sin bil till Hertz under tiden, säger Maria Schnurr.

- Då slipper privatpersonen att betala för långtidsparkering samtidigt som Hertz får tillgång till en extra bil. Men med dagens regelverk hamnar det här i en regelmässig gråzon.

Att reglerna inte längre motsvarade verklighetens krav var ett problem som både Skatteverket, Transportstyrelsen och RISE hade uppmärksammat. Samtidigt var det svårt för var och en att göra något åt problemet, och insikten fanns att man dessutom behövde lära sig mer om de nya affärsmodellerna. Därför bestämde man sig för att testa nya angreppssätt för regelinnovation med inspiration från policylabb som genomförts i andra europeiska länder.

- Det här handlar inte om att avskaffa demokratiska principer utan om att i samverkan och med kreativa metoder och agila arbetssätt kunna uppdatera regelverket så att policyutvecklingen hänger med i teknikutvecklingen, förklarar Maria Schnurr.

Mötesformen blev ögonöppnare

RISE tog ledarrollen och började med att föra separata samtal med olika berörda aktörer för att få med alla perspektiv. Därefter användes olika kreativa metoder inom design thinking för att kartlägga problemen och hitta nya lösningar. Dessa togs sedan med till en workshop med alla inblandade aktörer.

- Både företag och myndigheter uppskattade att faktiskt få träffas och ta del av varandras perspektiv. För Skatteverket var det till exempel viktigt att få höra från förmedlingsföretagen att de vill uppmuntra sina kunder att rapportera in sina inkomster men att det blir väldigt svårt när det saknas information från myndighetens sida.

Ur samarbetet utvecklades ett antal lösningsförslag. Några kortfristiga, till exempel att Skatteverket nu möjliggör för privatpersoner som delar sin bil att dra av milkostnader, är redan införda, men även mer långsiktiga förslag som måste tas till nästa politiska nivå har tagits fram. Men det är inte de enda resultaten.

- Att jobba med policyutveckling på det här sättet är en ögonöppnare för både företag och myndigheter, att inse att de som kan upplevas som en motpart egentligen är mycket samarbetsvilliga. Flera bilaterala samarbetsprojekt har uppstått utifrån vårt arbete tillsammans och jag tror att det som kommer att märkas mest på lång sikt är att vi har skapat en ny arena för samarbete.