Så drev krisen fram innovation
Stadsvandringar omvandlade till digitala upplevelser hemifrån soffan, en virtuell assistent som ger stöd direkt åt barnen som kontaktar Bris och nudge-insatser som hjälper till att minska smittrisken på äldreboenden. Det är tre exempel på innovationer som tagit form trots, och tack vare, pandemin.
Pandemin har drabbat många branscher hårt. Men krisen har också skapat möjlighet till omställning. Den har tvingat oss att tänka nytt, att se de verkliga behoven och pröva nya samarbeten. Genom att ta tillvara människors kreativa förmåga har många nya innovationer vuxit fram. Innovationer i stort och smått som gjort nytta under pandemin – och som kommer fortsätta göra nytta lång tid framåt.
Genom satsningen på innovation i krisens spår har Vinnova gett stöd till över 60 projekt. Det är fortfarande möjligt att ansöka om finansiering. Här kan du läsa om tre av projekten.
Stärkta hygienrutiner genom nudging
Att följa de allt striktare hygienrutinerna har varit A och O under pandemin. Särskilt inom vården. Men det är inte alltid lätt att göra rätt, och trots kunskap kan det vara svårt att få in nya rutiner. Stress, vanor och andra mänskliga faktorer gör det lätt att glömma i pressade situationer.
Nudging-insatser, bland annat i form av visuella påminnelser, gjorde att personalen på äldreboendet bättre lyckades följa de skärpta hygienrutinerna.
Äldreboendet Alströmerhemmet i Stockholms stad hade identifierat brister i sina hygienrutiner. Tillsammans med Beteendelabbet inleddes ett arbete för att undersöka huruvida nudging kunde hjälpa vårdpersonalen att bättre följa hygienrutinerna.
– Enkelt förklarat innebär nudging att försöka få till beteendeförändringar genom små ”knuffar”, enkla insatser som ska hjälpa människan att gå från vilja till handling, säger Ida Lemoine, projektledare på Beteendelabbet. Vi vet att nudge-insatser har visat sig ha positiva effekter på beteenden inom många andra områden. Men att jobba med det inom äldreomsorg och vård är relativt nytt inom Sverige.
Skugga för att se verkligheten
I allt arbete med nudging ligger stort fokus på hur människor faktiskt agerar.
– För att kunna åstadkomma en beteendeförändring gäller det att först kartlägga ett nolläge, hur verkligheten ser ut, säger Ida. Det behöver vi veta, inte gissa oss till. Vi jobbar med användarresor, vilket är ett annorlunda sätt att strukturera en intervju genom att helt enkelt låta personalen berätta vad de gör under en dag, från början till slut. Då kan vi kartlägga hygienresan över en arbetsdag, alla tillfällen och platser.
Beteendelabbet har också varit med på äldreboendet och observerat miljön genom att följa arbetet och fånga personalens upplevelser.
– Vi såg att det framförallt var svårt att få in rutiner för saker som man inte strikt behöver följa annars, som att använda visir och munskydd, och det blev tydligt att det behövdes fler vardagliga påminnelser och insatser som gjorde det lätt att göra rätt, berättar Ida.
Utifrån kartläggningen gjordes en bruttolista på alla tänkbara insatser som skulle kunna påminna och stödja personalen att följa hygienrutinerna. Därefter målsattes varje del utifrån de insikter som samlats in. Tillsammans med äldreboendet valdes ett 20-tal insatser ut, bland annat fysiska dekaler med påminnelse om att använda munskydd och visir, dekaler på golv för att tydliggöra rumsindelning och möblering på rätt avstånd, dekaler som uppmärksammar smittbara ytor och visuella checklistor som påminner om vikten av att rengöra arbetsmaterial ordentligt för att minska smittspridning.
Vi såg också att det fanns möjlighet att förstärka den empatiska relationen mellan personalen och de boende, till exempel genom en namnbricka märkt med ”Jag har visir för att skydda dig och mig”
Allt material utformades grafiskt för att signalera ”här och nu” och är enkla att ta bort när pandemin är över.
– Vi såg också att det fanns möjlighet att förstärka den empatiska relationen mellan personalen och de boende, till exempel genom en namnbricka märkt med ”Jag har visir för att skydda dig och mig”, säger Ida. På de boendes dörr satte vi upp en vänlig poster, där den boende handskrivit sitt namn och tackar i förväg för omtanken.
Rustad inför kommande kriser
För att se hur mycket insatserna har hjälpt gjordes mätningar innan och efter implementering genom att räkna antal förbrukade enheter. Resultatet har varit över förväntan och visade bland annat att personalen nu använde tre centiliter mer handsprit per person och dag, och att åtgången av munskydd ökade med 313 procent. Personalen tyckte själva att det hade blivit lättare att följa nya rutiner och materialet har efterfrågats av flera avdelningar på äldreboendet.
Nu finns ett ’nudge-kit’ för hygiensäkra beteenden som enkelt kan implementeras på äldreboenden i andra regioner över hela landet, och som kommer vara användbart under kommande kriser. Temporärt höjda hygienrutiner behövs även vid andra akuta tillfällen som utbrott av vinterkräksjuka eller annan kraftig influensa.
– Det finns stor potential för att jobba med nudging, i synnerhet inom vården, säger Ida. I många andra frågor finns det ofta ett glapp mellan vad människor säger sig vilja och varför de faktiskt gör det. Till exempel många som säger att de åker buss för miljöns skull, men egentligen gör man det för att det är billigare. Inom vården är det däremot ofta ett incitament att verkligen vilja hjälpa folk. Man vill gärna göra rätt. Med det som utgångspunkt är det lättare att skapa förändring, eftersom viljan finns där från början.
Stadsvandringar från soffan
Kultursektorn har också drabbats hårt av pandemin. Publikantalen har begränsats i olika omgångar och många verksamheter har fått stänga helt. Stockholms stadsmuseum är en av de som fått göra stora förändringar i sin verksamhet.
Genom att blanda filmat material, arkivbilder och livesänd guidning blev Stadsmuseets interaktiva hybridvandringar ännu mer uppskattade än de fysiska vandringarna.
– I vanliga fall arrangerar vi ett hundratal stadsvandringar tre–fyra gånger per vecka, berättar Maria Avellone Neel, evenemangsansvarig på stadsmuseet. Nu kunde vi inte genomföra några alls, vilket innebar att affärsmöjligheter försvann för både oss och våra externa guider.
Det centrala i stadsvandringarna är dock själva berättelserna. De fanns ju kvar. Skulle det gå att tillgängliggöra dem ändå, trots att publiken inte kan komma dit fysiskt? Tillsammans med kommunikationsbyrån Fabel, som länge varit involverat i digitaliseringens påverkan på kultursektorn, arbetades ett par olika alternativa digitala lösningar fram.
Prioriterat var att snabbt kunna få fram format att testa varför lösningarna byggde på att flera beståndsdelar var befintliga. Redan efter en månad hölls den första digitala visningen, där guiden helt enkelt livesände sin vanliga vandring.
– Initialt tänkte vi att det måste vara så enkelt som möjligt, säger Max Valentin på Fabel. Men en minst lika viktig del av projektet var att undersöka om en digital upplevelse kunde skapa mervärdet för tittarna, och vi utvecklade en så kallad hybridvandring.
Blandat är bäst
Genom att kombinera förinspelade filmer, arkivmaterial och drönarbilder med live-sänt prat från guiden och filmer från själva vandringen blev upplevelsen en helt annan. Hybridvandringarna sändes via Zoom, vilket också bidrog till en deltagande känsla hos publiken. Man kunde räcka upp handen, ställa frågor – och få svar.
Mätningar visade att publiken till och med tyckte att hybridvandringarna var bättre än de fysiska vandringarna.
– Publiken kunde bryta in med en fråga, varpå teknikern raskt kunde ta fram en bild till den, säger Max. Med inklippta arkivbilder kan man ju resa i tiden, man kan få fram tydliga närbilder. Det blev mycket populärt.
Mätningar visade att publiken till och med tyckte att hybridvandringarna var bättre än de fysiska vandringarna. Det märktes också tydligt att det krävdes någon form av live-sändning för att betalningsviljan skulle finnas.
– Det är en viss nerv i live-sändning som attraherar, säger Max. Hybridvandringarna kräver förvisso lite mer i personalkostnad, och en större publik för att gå runt ekonomiskt. Men det ger stora möjligheter, ta till exempel skolklasser, där man skulle kunna ha flera klasser samtidigt.
Att påbörja ett arbete med att implementera ny teknik riktar ljuset mot övergripande utmaningar men även mot vissa specifika problem.
– Det finns övergripande utmaningar som att pedagoger och guider kommer behöva jobba närmare marknadsavdelning och it-avdelning, säger Max. Men vi ser också specifika utmaningar som att det behövs betalningsgränssnitt som även utländska besökare känner sig trygga att använda.
Framtida lösning för hela kultursektorn
En viktig aspekt för Soffturism var att utveckla lösningar som skulle kunna fungera även efter pandemin. För att sprida resultatet har flera seminarier arrangerats riktade till museisektorn. Förhoppningen är att det ska kunna bli en kunskapsökning för kulturarvssektorn generellt, kanske även till den allmänna turismen utanför institutionerna.
– Genom att göra stadsvandringarna tillgängliga för många fler ser vi en stor marknad framöver, säger Maria. Soffturismen erbjuder människor att ta del av våra visningar oavsett var de bor och oavsett fysiska förutsättningar. Det här är något vi kommer fortsätta utveckla under lång tid framöver.
Virtuell assistent hjälper utsatta barn
När världen skälver för de vuxna drabbas barnen hårt. Stödorganisationen BRIS, Barnens rätt i samhället, märkte tidigt i pandemin en stor ökning av barn som sökte hjälp och stöd. 116 111 är numret till den nationella hjälplinjen för barn och unga, och bara under mars och april 2020 ökade samtalen med 30 procent. Snittåldern på de som kontaktar Bris är 14 år.
Under pandemin växte kön med barn som kontaktade Bris. En virtuell assistent utvecklades, som kunde ge visst stöd redan i kön.
– Chatköerna till Bris kunde bli väldigt långa, berättar David Sandberg Hjelm som jobbar med strategisk utveckling på Bris. Allra tydligast framstod att de barn som redan hade det jobbigt fick det ännu tuffare. Vi fick många samtal om konflikter och våld i hemmet men också sämre mående på grund av den pressade situationen att klara skolan på distans. Under sommaren ökade nedstämdheten med 100 procent jämfört med året innan. Många trygga, kloka vuxna försvann när kontakterna med BUP sker digitalt hemifrån istället för att barnen får komma dit. Till exempel en ätstörning är mycket krångligare att hantera ensam hemma, när du inte får träffa din behandlare och är ensam hemma så mycket.
Techbranschen i samarbete
Bris var tidiga att uppmärksamma och kommunicera barnens behov och blev kontaktade av många som ville hjälpa dem. Tack vare företag, myndigheter och privatpersoner kunde de utöka öppettiderna, först med tre timmar, sedan ännu längre. Från mars 2021 har Bris öppet dygnet runt.
Bris blev snart kontaktade av företaget Governo. Under uppropet #vitecherupp hade nämligen tech-branschen gått ihop för att erbjuda sin hjälp i pandemin. I sammanslutningen fanns bland annat Microsoft och Bris egen it-leverantör Iver, och en projektansökan formulerades inför utveckling av en virtuell assistent.
– Bris har varit en digital organisation i över 20 år och jobbat med digitalt stöd väldigt länge, säger David. Vi vet hur viktigt det är att börja från grunden och undersöka de faktiska behoven, inte bara utveckla något för teknikens skull, säger David. Vi jobbar alltid med expertgrupper, av kuratorer, psykologer – och barnen själva. Barn är ju experter på att vara just barn.
Tack vare projektstödet kunde Bris göra en omfattande kartläggning, och fick en tydlig bild dels av vad som är tekniskt möjligt och vad barnen önskar. Genom omfattande workshops och enkäter formulerades behoven och en virtuell assistent utvecklades. En slags chatrobot, som dels kan ge barnen visst stöd redan i chatkön, och som förhoppningsvis även kan förenkla för Bris kuratorer att snabbt sätta sig in i barnets situation.
Metodik möter teknik
Lösningen ser enkel ut på ytan men är oerhört komplex uppbyggd. Det syns inte minst när man tittar på flödesschemat bakom. Det är många lager med säkerhet, anonymitet och integritetsskydd. Bris har väl beprövade arbetsmetoder som följdes även för utformningen av boten. Det handlar om ytterst känsliga ämnen och måste formuleras varsamt även i ett digitalt stöd. Barnen får till exempel aldrig känna att de svarar fel. Svaren i chatboten är skrivna av kuratorer på Bris.
Vi måste säkerställa att tekniken är helt säker men samtidigt så enkel att den fungerar för barn som inte har den senaste telefonmodellen.
– Vi får ständigt frågor kring säkerheten, säger David. Bara att våga ta kontakt med Bris är modigt. Det finns till exempel appar som mäter skärmtid och häromdagen fick vi frågan om det syns i de apparna att barnet varit inne på Bris. Allt sådant måste vi säkerställa. Rent tekniskt är det också komplext. Vi måste säkerställa att tekniken är helt säker men samtidigt så enkel att den fungerar för barn som inte har den senaste telefonmodellen.
Sedan boten introducerades vid midsommar 2020 har den blivit ett viktigt verktyg för kuratorerna och ett snabbare sätt att nå fram till barnen. Idag jobbar Bris vidare med den digitala utvecklingen.
– Redan innan pandemin hade vi sett att vi behövde ta nästa kliv i vår digitala utveckling, säger David. Nu har vi ett område för digital utveckling i vår verksamhetsplanering för 2021, som vi gör med egna resurser och försöker implementera. Det är en direkt fortsättning på det Vinnovastödda projektet, och vi har två team som enbart jobbar med detta.
Bris får många frågor från andra organisationer som nu kommer igång med chattar, mailfrågor och olika funktioner, och framhåller vikten av att hela tiden utgå från vad som är viktigt för barn och unga. Att kunna svara mot deras behov och finnas på de plattformar där barnen själva finns. Det gäller oavsett om det pågår en pandemi eller ej.
Se filmen om projekten
Har du en idé som kan möta behov i krisens spår?
Senast uppdaterad 19 januari 2024