Sakernas internet

Internet of things – eller sakernas internet – är ett samlingsbegrepp för den utveckling som innebär att maskiner, fordon, gods, hushållsapparater, kläder och andra saker samt varelser (inklusive människor), förses med små inbyggda sensorer och datorer. Dessa kan uppfatta sin omvärld, kommunicera med den och på så sätt skapa ett situationsanpassat beteende och medverka till att skapa smarta, attraktiva och hjälpsamma miljöer, varor och tjänster. IoT kan skapa ökat välstånd genom effektiviseringar och innovationer i olika branscher. EU beskriver sina planer på IoT som ett mångmiljardeuroprojekt. Sveriges profil överlappar den europeiska på endast tre områden: energi, smart city och hälsa. Vi är dock unika inom skog, gruvor och metaller. I dagsläget kännetecknas svensk IoT av:

• brister i samarbete, kraftsamling och fokus
• dålig ekonomisk ordning i ekosystemet
• avsaknad av referensarkitektur
• dubblering i flera avseenden
• icke-fokuserad kompetensförsörjning.

Agendan formulerar konkretiserade målbilder för 2016, 2020 och 2025 som korresponderar med åtgärdandet av bristerna ovan.
Strategin för att nå dessa mål kan sammanfattas i tre begrepp:

• förnyelse av industri och offentlig sektor
• fokuserad innovation, forskning och utveckling
• ökad synergi mellan branscher.

Ett fungerande IoT-ekosystem behöver:

• organisation
• tekniska ramar och regler
• möjliggörare
• kompetensförsörjning
• FoI och innovationsmetod
• lagar, regler och säkerhet.

Agendan föreslår ett branschöverskridande utbyte med utvalda grupper av IoT-leverantörer och IoT-användare, både direkt och via deras respektive branschorganisationer, och ett nära samarbete med de allmännyttiga aktörer inom forskning, utbildning, utvecklings- och innovationsstöd som är viktigast för IoT-ekosystemets utveckling. Dessutom föreslås samverkan med IoT-relevanta stöd- och resursorganisationer, samt påverkan på och deltagande i riktlinjer och lagstiftning som har stor betydelse för IoT-systemets utveckling.